Hembygdsgården-Hassafall-Varkullen från sin bästa sida

Lördagens fågelvandring lockade en grupp intresserade entusiaster som var mycket vetgiriga och sällskapliga. Redan vid starten i Hembygdsparker spelade det man kan förvänta sig vid denna tid. Bofink, rödhake, svartvit flugsnappare och svarthätta. Svarthätta, svartvit flugsnappare och gärdsmyg var förmiddagens vanligaste sångfåglar. I höjd med Hassafall utmed Sandserydsån kunde flera se forsärlan vid sin årliga häckningsplats. Skygg som vanligt men på avstånd var den synlig med sin kraftigt vippande stjärt. Jakten på strömstare misslyckades trots att den innan pandemin var årligen stationär, men när så mycket naturintresserade vistats runt med grillning och rörelse utmed ån har den sannolikt valt andra platser i vattensystemet. Dock kunde gruppen studera ett strömstarebo på nära håll. På vägen mot Varkullen var det full aktivitet i de olika biotoperna vi passerade. I granskogens toppar spelade och lockade kungsfågeln frekvent med sitt läte med hög frekvens. En gransångare hördes på håll tillsammans med några lövsångare. Efter en kraftansträngning nådde vi toppen på Varkullen som har sin särskilda historia från kriget med danskarna. Går att läsa om på en informationstavla på kullen.

Alla var överens om att toppbestigningen var mödan värd och medhaft fika smakade särskilt bra med en fantastisk utsikt över Vätterbygden. På hemvägen gav grönsångaren glädje till många med sin förhållandevis enkla sång och ett speciellt tutande däremellan. Några årskryss blev det för en och annan. ”En plats värd att återkomma till” för att citera en av deltagarna och en annan skulle komma åter för att skåda forsärlan mer på avstånd.

Stefan Claesson ciceron för dagen