Papegojalkan

Papegojalkan från Jönköpinmg 1860

Papegojalkan från Jönköping 1860

Foto: Hans Bister

Länkar:Wikipedia om papegojalkan
/*Stora bilden på papegojalkan*/
Hans Bisters artikel i Roadrunner
/*Den ursprungliga artikeln från 1867*/
/*Om namnet i Vår Fågelvärld 1960*/

Här kommer den gamla ursprungliga artikeln om upptäckten från 1867

Svenska Jägarförbundets Nya Tidning. Årgång 5

 Phaleris psittacula.

 

Den vetenskapsman, som benäget låtit tidskriftens red. förfoga öfver originalfiguren till förevarande häftes planche, har ock hedrat tidskriften med följande meddelande.

Phaleris psittacula funnen i Sverige. Utan att vilja i faunistiskt afseende fästa någon särdeles stor vigt dervid att en fogel tillhörande en art, som har sitt egentliga hemland uti från oss långt aflägsna trakter, enstaka och tillfälligtvis förirrat sig till vårt land, tror jag likväl att ett sådant fynd förtjenar omnämnas, dels för att derpå rikta fogelkännares och jägares uppmärksamhet, dels för att mana till noggrannare efterspaningar och iakttagelser, som möjligen kunna blifva af större intresse. En sådan anmaning torde härvidlag så mycket mera vara på sin plats, som nu ifrågavarande fogel genom sin yttre likhet, vid ett flygtigt betraktande eller sedd på afstånd, med ett par andra nordiska foglar, Lunnefogeln (Mormon arcticus) och Alkekungen (Mergulus alle), lätt nog kan förbises eller undgå att blifva igenkänd såsom en sällsynthet.

Inom simfoglarnes stora afdelning gifves det, som bekant, en grupp hvilken, med afseende på fötternas läge långt bakåt, erhållit namnet >>Pygopodes>> de Gumpfotade. Denna grupp innefattar flera familjer, deribland äfven Alkorna (Alcidae), hvilka igenkännas derpå att de hafva framtårna förenade genom simhud, men sakna baktå. Äldre zoologer räknade hit endast ett släkte, Alca; men detta har sedermera blifvit delat uti flera, bland hvilka ett blifvit af Temminck uppfördt i systemet under namnet Phaleris),*), som karakteriseras derigenom att dithörande foglar hafva kort, liten och mot spetsen sammantryckt näbb, näsborrorna icke täckta af fjädrar, tarserna retikulerade**). Detta slägte omfattar flera arter. Den här ifrågavarande; Phaleris psittacula, skiljer sig från de öfriga genom en liten hvit fläck öfver ögat, samt ett hvitt streck af borstlika fjädrar, gående från undre randen af ögat ett stycke snedt nedåt halsen. Den beskrefs och afbildades, liksom flera dess samslägtingar, af den berömde naturforskaren PALLAS (uti Specilegia Zoologica, Fas V 1769 p. 13. Tab.ll) under namn af Alca psittacula; och som jag icke har något hufvudsakligt att tillägga till denna beskrifning torde det tillåtas mig att derur meddela följande; >>Vi hafva att tacka den outtröttlige STELLER för denna genom sin ovanliga näbbform utmärkta fogel, som derigenom, liksom genom sina borstlika ögonbryn, står så att säga midt emellan. Alca cirrata och följande arter, och som icke blifvit omtalad af någon zoolog förr än af oss. STELLER fann den i hafvet vid Kamtschatka och vid de öar som sträcka sig dels åt Japan dels åt Amerika, samt i största mängd vid Nordamerikas kuster >>- – – >>. STELLER hade betecknat denna fogel uti sina anteckningar med benämningen >>Merguli marini nigri, ventre albo, plumis angustis albis auriti,>> som äfven Krascheninikof (Descript. Kamtsch.) i en not citerar, ehuru han sjelf begagnar  namnet Starik, hvilket betyder; liten gubbe, och på Kamtschatka vanligen tilldelas denna fogel. Dessutom har den af infödingarne erhålolit åtskilliga namn; af Korjakerna kalls han Inypilahalak >>- – – >>. Om dagen simmar denna fogel flockvis omkring på hafvet, men aflägsnar sig icke, utom tillfälligtvis eller stormdrifven, långt från öar eller skär, emedan han hvarje natt brukar gå i land för att uppsöka sig något gömställe så nära hafvet som möjligt; några bestämda nästen har han icke. Denna dess vana, jemte dess stora stupiditet, hvari den öfverträffar de mest enfaldiga sjöfoglar, ger anledning till ett löjligt jagtsätt, som inbringar infödingarne en hel mängd. Desse sätta sig emot aftonen nere vid stranden insvepta i sina stora skinnpelsar (s. k. kuklankas) med armarna indragna ur pelsarmarna och afvakta orörliga i denna ställning foglarnes ankomst. Förvillade af mörkret taga desse pelsens hängande ärmar och utspända flikar för passande gömställen, krypa inunder och dödas efterhand af den sålunda dolda jägaren, till dess han af de dödade foglarnes mängd tvingas lemna platsen. Dessa foglar skulle icke heller vara värda ett mödosammare fångningssätt, ty de hafva ett särdeles hårdt och svart kött och kunna icke i anseende till dunets mängd och fjädrarnes fasthet rätt väl plockas utan att flås>>.

>>Men deras, liksom närslägtade foglars ägg äro ganska läckra och stora i förhållande till fogelns storlek, som knappt går upp emot årtans. Äggen hålla nämligen 2”5 a 6´”i längd och 1”5 a 6´” i diameter; de få sålunda en aflång form och lika mhycket innehåll som ett hönsägg. Äggens färg är än smutsigt hvit med bruna fläckar, än gulaktig eller sandfärgad med bruna stänkar. Hvarje fogel lägger i juni månad blott ett ägg på nakna klippan eller stranden utan något slags rede eller underbädd, – ett nytt bevis på deras stupiditet. Ett annat men nyttigt, drag af denna fogels enfald, kommer sjöfarare till godo när de nattetid råka honom i närheten af öar och skär, ty de varnas då för faran att lida skeppsbrott af de foglar, som tillfälligtvis icke kunnat nå land utan i sin enfald slå ner på fartyget, der de lätt kunna tagas med blotta händerna>>.

Efter denna redogörelse för fogelns lefnadssätt, lemnar PALLAS en beskrifning öfver densamma af hufvudsakligen följande innehåll; den är stor som en Alkekung eller något större, till formen liknar den honom äfven, men är fylligare och fetare. Hufvudet är på ett egendomligt sätt utdraget åt käkarne till. Näbben högst ovanlig, skarlakansröd, hoptryckt, nästan oval med skarp rygg. Öfverkäken har formen af en nästan oval med skarp rygg. Öfverkäken har formen af en gurkkärna, är något trubbig med konvexa kanter, mot spetsen svagt urnupen; underkäken är uppåtböjd, liknande till formen en örnklo. Båda käkarne äro mot munvinkeln försedda med en fåra, som är djupare i den öfre än den undre. Näsflyglarna, som sträcka sig från pannans tvärt afbrutna fjäderklädnad till midten af näbbens sidor, äro mörkröda, breda, flata, på båda sidor afbrutna af en fåra. Sjelfva näsborrorna äro aflångt liniära, genomsigtiga, ligga strax ofvan näbbranden och parallelt med denna. Ögonen små; öfre ogonlocket med en hvit fläck på midten; från det undre utgår en hvit strimma af nästan borstlika fjädrar, som löper i sned riktning nedåt halsen. För öfrigt äro hela hufvudet, bakre delen af halsen, ryggen, vingarne och stjerten svarta. På undre sidan af halsen öfvergår färgen småningom i grått, längre nedåt inblandadt med hvitt*** ); bröstet buken och sidorna hvita. Dunet är hvitt, på ryggen gråaktigt. De haplagda vingarne räcka till stjerten. Vingpennorna 26, smällpennor 10 deraf den yttersta längst. Stjerten kort, svart, nästan tvär, med 14 pennor.                   Fötterna ha hvardera tre smutsgula tår med bruna simhinnor.

Näbbens längd till pannvinkeln = 7½´”; öfverkäkens höjd = 4½´”, underkäkens = 2½´”; vingen sammanlagd = 5” 10´”; tarsen = 1” 1´”; mellersta tån med klo = 1” 7½´”, innersta =  1” 3´”, yttersta = 1” 6´”

Hvad nu slutligen beträffar det exemlar af denna fogelart, som gifvit anledning till denna anmälan, så blef detsamma i midten af december 1860 taget lefvande i Jönköping, nära stranden af Vettern, och kom sedermera i Herr Jägmästaren Sandblads på Tenhults samling, der det ännu förvaras. Under ett besök i Lund hade herr Sandblad godheten inlemna denna raritet å Universitets museum till påseende. Fogelns färg och utseende torde lätt utan vidare beskrifning skönjas af bifogade afbildning, målad efter det uppstoppade exemplaret af  Docenten  Quennerstedt; hvarvid bör anmärkas att färgerna å näbb och fötter blifvit angifna sådana de hos detta numera visa sig.

Fogelns längd från hjessan till stjertspetsen = 236 mm. (9½ verktum); näbbens längd från munvinkeln till öfverkäkens spets = 24 mm(15/16tum), dess höjd = 12 mm., dess tjocklek på midten från sida till sida = 6mm.; tarsens längd = 25 mm. (1 verktum); yttertåns längd med klo = 38 mm., mellantån =40 mm., innertåns = 30 mm.

F.W.

Angående de närmare omständigheterna vid detta fogelfynd, som står ensamt i sitt slag, har Jägmästaren A. H. Sandblad benäget lemnat följande upplysningar.

Den ifrågavarande fogeln fångades år 1860 i Jönköping på Strands väfveris gård. Han hade krupit in under det plank, som vid Vetterns strand instänger gården. Der varseblefs han af ett par fabriksarbetare, hvilka först efter långt jäktande fingo honom i sitt våld. Han sprang med stor snabbhet och använde äfven vingarne, men tycktes ej förstå att svinga sig upp i rymden, för att komma ifrån sitt qvalfulla löpande och fångenskapen. Han fångades lefvande, men dog dock under krampaktiga ryckningar kort stund derefter.

Påföljande dag kom han i min ego.

*)         Grekiskt ord, betyder : Vattenhöna.

**)       Skiljes sålunda lätt från Mergulus, som har kort och tjock näbb, samt tarserna framtill

med tvärplåtar; från Mormon, som har näbben mycket hög, med tvärfåror; Uris och.

Alea, som ha näsborrorna täckta med fjädrar.

***)    På den av PALLAS lemnade ritningen synes gränsen mellan öfre kroppsdelarna svarta

och de undres hvita färg icke så skarp, som på det här afbildade exemplaret.

 

Artikel i Vår Fågelvärld 1960

Om >>starikens>> (Cyclorrhynchus psittacula) svenska namn

I Förteckning över Sveriges fåglar, 4. uppl. (1958), anges på p. 63, att den lilla alkfågeln Cycclorhynchus psittacula en gång anträffats i vårt land, närmare bestämt i Vättern vid Jönköping i december 1860. Verkliga platsen skall ha varit bland några bodar på stationsområdet vid Vätterstranden. Som svenskt namn anges starik. Då jag av helt andra skäl satt och bläddrade i G. DEMENTIEVs m. fl. >>Ptitsi Sovjetskogo Sojoza>>, del II (Moskva 1950), råkade blicken falla på ordet >>stárik>>, men där gavs ett helt annat vetenskapligt namn, Synthliboramphus antiquus, för fågeln med det ryska namnet stárik. (Ett ord med samma stavning men med betoningen starík betyder >>gubbe>>.) Efter något letande dök emellertid också namnet C. psittacula upp. För denna art ger DEMENTIEV namnet >>bjelabrjoschka>>, vilket närmast skulle betyda >>vitbuk>>. Detta tyder på att vårt svenska namn starik är baserat på ett missförstånd. Amerikanerna kallar denna fågel för >>paroquet auklet>>. Den hos oss anträffade alkan skulle därför med hänvisning till det ryska eller amerikanska namnet kunna döpas till >>vitbuksalka>> eller >>papegojalka>>.
Sven Wahlberg

 

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>