Ådornas utflykt till Noen och Hyllingen 7 maj

Vi var åtta kvinnor och en man som åkte till våra grannkommuner Tranås och Aneby för att skåda fågel. Vi började med Nostorps våtmark strax öster om Adelöv. Där fanns många grönbenor men även några svartsnäppor, en gluttsnäppa och ett par brushanar. En brushane hade fina svarta halsfjädrar. En svarthakedopping låg på nära håll och en rördrom tutade från vassen.

Vi åkte vidare till Deglaberget med utsikt över Noån. I kvällssolen åt vi vår matsäck. Även här tutade en rördrom och enkelbeckasinen spelade. En knipa simmade förbi med två ungar. Sedan fortsatt vi till Hyllingen utanför Aneby. På vägen ner till maderna växte det rikligt med backsippor på en grusås.

En inte helt lätt väg. Först över en skranglig stätta och sedan dubbelt taggtrådsstängsel. Men med gemensamma krafter kom vi över eller under. En man gick framför oss, men det var ingen fågelskådare, enligt Gunnar, för han bar på en korg. Själv bar han på en låda med en parabolapparat för att bättre kunna höra den eventuella dubbelbeckasinen.

Framme på maden visade det sig att mannen var Mats Theorin fågelskådare från Aneby. I korgen hade han en likadan parabol! Han berättade att förra året hördes ingen dubbelbeckasin vid Hyllingen och ingen i år så här långt. Nu gällde det att spetsa öronen. Enkelbeckasinerna tickade och efterhand som skymningen tätnade spelade de allt mer.

En uggla flög över maden på långt håll, jord- eller hornuggla, det gick inte säkert att avgöra. Nu var klockan över tio, då hörde Mats plötsligt i sin parabol dubbelbeckasinen. De som ville fick låna utrustningen, en del hörde den ändå. När alla fått höra det säregna ljudet var det dags att ta sig i mörkret tillbaka till bilarna.

Barbro Falk

Ådorna besökte Husebymaden 23 april

Det var en kylig morgon som åtta kvinnor träffades för att åka till Husebymaden söder om Växjö. Efter flera dagar med iskalla vindar var det denna dag vindstilla och soligt. Vid Husebymaden var vattenståndet högt men vägen fram till tornet var torr och fin. Vi började med att fika i den sköna solen. En rördrom tutade från vassen.

Från tornet såg vi bland alla fiskmåsar, skrattmåsar och tofsvipor även smådoppingar, skedänder, röd glada och tornfalk. Det höga vattenståndet medförde att inga vadare syntes till. Efter några timmars spanande åkte vi vidare söderut till Bjurkärr i Åsnens nationalpark.

Vi gick en slinga i bokskogen som precis börjat slå ut och lyssnade efter småfåglar. Vi år vår lunch med utsikt över Åsnen. Även här hördes en rördrom och ett storlompar simmade förbi. Ett spillkråkepar flög runt och tjoade.

Sedan fortsatte vi till Lilla Attsjön nordost om Växjö. Det är en återskapad fågelsjö med två fågeltorn och en vandringsled runt sjön. Även här var vattenståndet högt men leden gick på en vall som var torr. Vi lyckades hitta en fin brushane och ett par skedänder innan vi påbörjade hemresan.

Barbro Falk

Under ledning av Per-Jonas Andersson har klubben under våren genomfört en studiecirkel speciellt inriktad på vadarfåglar. Som avslutning arrangerades en exkursion till Öland den 11–13 augusti. Vid denna tid är många vadare på flytt söderut och på Öland finns det många fina lokaler där de rastande fåglarna kan beskådas.

Vi var 11 förväntansfulla resedeltagare som alla såg fram emot att få praktisera våra teoretiskt inhämtade kunskaper i verkligheten. Redan den första fågeln vid det första stoppet i Beijershamn satte oss på prov. Den till synes uppenbara rödbenan (den hade ju röda ben…) visade sig vara en svartsnäppa!

Vi besökte flera fågellokaler på södra Öland; Beijershamn, Stenåsa, Seby, södra udden Ottenby, Västerstadsviken och Risinge. Bland vadarna såg vi de vanligaste ”tringorna” såsom grönbena, drillsnäppa, rödbena, gluttsnäppa och en och annan svartsnäppa. Bland ”calidris” såg vi rikligt med kärrsnäppa och större strandpipare, även de vackra kustsnäpporna och några spovsnäppor sågs. Bland de mer ovanliga vadarna hittade vi en smalnäbbad simsnäppa vid Beijershamn.

Vid Sebybadet på den östra sidan hade vi glädjen att få uppleva ett bra flöde av sträckande fåglar, varav en hel del sträckte helt strandnära. Bland annat kunde vi njuta av vackra kustpipare och myrspovar som passerade förbi på nära håll.

Vid Sebybadet mötte vi också en familj med småtärnor som helt orädda och mycket nära oss fiskade och matade ungarna – en häftig upplevelse!

Även om temat för resan var vadare fick vi naturligtvis se många andra arter och sammanlagt noterade vi 120 arter under våra tre dagar på ön.

Vi tackar Per-Jonas för en väl planerad och genomförd resa samt sakkunnig ledning och support!

/ Jarl Strömbom, cirkeldeltagare