Att kornknarren missgynnas kraftigt av tidigarelagd slåtter är väl känt. Men vad händer egentligen med kornknarrarna när de tvingas lämna sitt revir på grund av att gräset slås? Jo, de flyger iväg – ofta långt bort. Det visar studier som gjorts av kornknarrar i södra Norge på senare år.
Kornknarren föredrar större fält med gräs eller klövervallar. Den hade sannolikt sin storhetstid i Skandinavien på 1800-talet när jordbruket hade behov av stora ängsmarker och när slåttern av dessa skedde ganska sent på säsongen. Det passade kornknarren bra eftersom den då hann genomföra hela sin häckningscykel.
I dagens moderna jordbruk slås klövervallarna flera gånger varje sommar. Första skörden tas i ofta redan i slutet av maj, såväl i södra Sverige som i södra Norge. Det innebär att kornknarrarna tvingas lämna de revir de upprättat när de några veckor tidigare återvänt från Afrika.
I Norge förekommer kornknarren framför allt i två områden, dels i Rogaland i sydväst och dels i Hedmark och Østlandet nära gränsen mot Dalsland och Värmland. På senare år har norska ornitologer försökt följa vad som händer med kornknarrarna under en sommarsäsong. Det har gjorts såväl med radiosändare som genom att analysera individuella skillnader i fåglarnas läten. Varje kornknarr har nämligen en unik ”sång” som ofta går att skilja från andra individers.
Resultaten av studierna visar att de kornknarrar som tvingas lämna sitt revir ofta drar långt iväg. Medianavståndet för 32 studerade fåglar var 129 km, och vid flera tillfällen kunde man konstatera att fåglar som skrämts bort från Jæren i Rogaland några dagar senare dök upp på Østlandet, upp till 400 km österut, eller vice versa.
En orsak till dessa långa förflyttningar är att mycket av slåttern sker i det närmaste momentant i vissa områden, dvs. att i princip alla fält i en viss trakt slås inom ett par dagar.
Ett annat resultat av de norska studierna är att inventeringar av kornknarr ofta överskattar antalen. Fåglar som dyker upp senare på säsongen räknas som ”nya” men är i själva verket redan noterade någon annanstans. Därför bör inventeringarna endast genomföras tidigt på säsongen. För 2009 skulle detta i Norge ha inneburit en summa av mellan 70 och 123 individer jämfört med det officiella beståndstalet som uppgavs till 200.