Det var ett 20-tal personer (om man räknar med ringmärkarna) som hade dykt upp vid Landsjön för att utforska vad omgivningarna skulle kunna erbjuda i fågelväg denna härliga aprildag, även om det var lite kyligt i luften.

Det började ganska trögt och det var dålig rörelse på fåglarna. En lövsångare och en gärdsmyg sjöng i närheten av bron över ån. Mellan ån och fågeltornet hade vi ett par svartvita flugsnappare som visade sig fint samt sjöng på sitt karaktäristiska vis. Vi passerade förbi tornet och gick bort dit man håller på med ringmärkning.

Det hade varit dåligt med fångst denna morgon men vi fick i alla fall beskåda en sävsparvhane på nära håll. Johan berättade om den ringmärkning som bedrivs vid Landsjön, men även om ringmärkning i allmänhet.

Den mindre hackspetten bygger bo, Foto: Anders Fondelius

Vi fortsatte sedan bort mot Dungen. Ett par rödhakar sjöng så fort vi kom in i Dungen och en gärdsmyg sjöng lite längre in. En gransångare sjöng från ett annat håll. Jag berättade att den mindre hackspetten gillar den här typen av skogar med mycket döda och döende träd och vips så var det någon som sade: -Där upp sitter den. Högt upp i en gammal död alm höll en mindre hackspetthane på att hacka ut ett bohål för sin blivande familj. Vi stod och beundrade denna lilla hackspett en stund innan vi gick tillbaka.

På en av stängselstolparna norr om pumphuset satt en buskskvätta och småsjöng. Vi tog en liten runda på ängarna och lyssnade på sånglärkor, tittade på tofsvipornas fantastiska flyguppvisningar och en taltrast som satt i en sälg. Efter det gick vi tillbaka till ringmärkningsplatsen med hopp om att få se ytterligare någon fångad fågel. Och vi hade tur, de hade fångat och ringmärkt en fågel till, en gransångare.

Nu var det dags att inta lite matsäck så vi gick bort till fågeltornet och när alla väl var uppe fanns inte mycket plats kvar i tornet. Vi kikade på lite vigg, sothönor, grågäss m.m. när plötsligt en brun kärrhökhona kom flygande över vassen. Hon kom närmare och närmare tornet och passerade på mkt behagligt avstånd, till allas glädje. Knappt hade vi börjat fika igen förrän någon ropade – en havsörn, tror jag. Alla slutade fika och kikade efter havsörnen som låg och kretsflög ganska långt bort, men i det fina solljuset kunde man tydligt se att det rörde sig om en gammal fågel men vit stjärt. Några fick syn på en fisktärna som patrullerade längs vasskanten.

Buskskvättan som vi fick syn på, Foto: Anders Fondelius

Sedan var det dags att dra sig tillbaka till Fältstationen. En storskarv passerade över oss på vägen tillbaka och framme vid Fältstationen hittade vi 2-3 steglitser. Det var ett ganska nöjt gäng som styrde kosan hemåt efter en givande fågelutflykt.

/Björn Merkell