| Sveriges kungsörnsstam måste bli större | |||
|
|||
|
Sverige måste ha en betydligt större stam av kungsörn än idag och vi måste dessutom komma till rätta med de hot som idag vilar över kungsörnen. Det anser Sveriges Ornitologiska Förening och Kungsörn Sverige i ett gemensamt förslag som sänts till Miljödepartementet och Naturvårdsverket.
I stället för 150 lyckade häckningar, som regeringen föreslår, måste vi nå en nivå på 480 lyckade häckningar per år för att nå gynnsam bevarandestatus. Det innebär en population på 1250 par, vilket är ungefär det dubbla jämfört med idag. Vi måste också sträva efter att kungsörnens utbredning omfattar hela landet och inte enbart 40 procent som idag. Den hotbild som vilar över kungsörnen, och som är betydande, måste också begränsas avsevärt för att arten på sikt ska ha en gynnsam bevarandestatus.
Sedan början av 2000-talet har den svenska rovdjurspolitiken haft ett mål på minst 600 häckande par kungsörnar. Men i den nya rovdjurspropositionen har regeringen gått ifrån detta och konstruerat ett helt nytt mål i form av ett referensvärde på 150 par. Med detta avses att det ska vara minst 150 lyckade häckningar per år.
Detta är helt otillräckligt anser SOF och Kungsörn Sverige. Propositionen strider dessutom mot både åtgärdsprogrammet och förvaltningsplanen för kungsörnen. Dessa båda dokument har tagits fram på uppdrag av regeringen, men av någon anledning verkar regeringen inte längre vilja kännas vid dem.
|
Skådning i Barnarp
Lördagen den 28 september var det dags för årets fågelskådning i trakterna runt Barnarp. Vi var fem personer som guidade av Jan ”Blomman” Blomquists trots det lite ruggiga väder skådade det fåtal fåglar som fanns i området. Morgonens enda streck var en flock på 18 sädgäss ,förutom de nio grågäss som betade på en åker och så småningom lyfte och drog söderut. 40-talet nötskrikor flög flitigt fram och tillbaka och det var gott om bofink,gulsparv,och en och annan bergfink på fälten och i snåren intill.
Framför allt sökte vi närkontakt med den flock på 8 – 9 trädlärkor som kretsade över fältet vid elstationen,landade,gav sig iväg när vi just fick in dem i tuben,landade i andra änden,gäckade oss på nytt,ja,så där höll det på. Men ändå,visst var det fint med trädlärkor! 29 arter kunde vi som grupp räkna in,bland dem en gammal ormvråk som granskade oss från en telefonstolpe,en orädd stenskvätta ,häger,skäggdopping,två sånglärkor som både syntes och hördes och en ensam ladusvala.
Det var en trevlig morgon trots att fågellivet var magert. Nästa år skådar vi igen!
Margareta Andermo
PS Vi som tog en tur till Tranebo efteråt fick njuta av två vackra fjällvråkar. Fint!
Falsterbo -13
Falsterbo
Plötsligt var den bara där. Den där lilla pricken riktigt långt bort i fjärran men ändå så stor att den indikerade nå’t tungt.
… sakta men säkert kom den närmare och efter ett tag kunde Blomma utbrista:
– Pass på! Skrikörn på G!
– Vilken?
– Mindre!
Men den mindre skrikörnen, som efter ett tag passerade rakt över våra huvuden (visserligen högt upp men ändå häftigt nära) där vi stod vid Näsbyholm, var bara den senaste av obsar som vi gjorde under klubbens traditionella Falsterboexkursion.
Resan inleddes på fredagskvällen med ivriga försök att artbestämma det fågelkadaver som låg invid minibussen på OnOff-parkeringen i Jönköping.
Det var troligen en kaja som med tanke på sitt tillstånd inte var kryssbar.
Med nio förväntansfulla skådare i bussen och dessutom proffschaffisen Peter vid ratten gick färden söderut galant. Mellanlandningen i Örkelljunga funkade fint och framåt 22.30-tiden kunde vi svänga in på EFS Höllviksstrand. Det blev lite småsnack och rådslag inför morgondagen i den ljumma sensommarkvällen innan vi slängde oss i kojerna. Eftersom vi skulle dra iväg redan halv sex nästa morgon gällde det att passa på att sova.
Lördagsmorgonen bjöd på vindstilla och en ganska lugn inledning.
Det var förvånansvärt tyst när vi vandrade utåt Nabben men storspoven välkomnade med sitt typiska läte. Och medan dimman lättade från golfbanan och det blev allt ljusare i gryningen kunde vi räkna in såväl flera vadare som änder, gäss, svanar, måsar och en par sömnig pilgrimsfalkar som mellan loja frukostfödoförsök mest satt och speglade sej i lagunens vatten.
Åter till Kolabacken kunde vi i år, liksom förra året, framåt förmiddagen börja hänga in rovfåglar. Ormvråkar, bivråkar, fiskgjusar och naturligtvis både röda glador och en brun dito.
Men lite fika i magen ångade vi sen vidare mot Skanörs gamla soptipp där vi klockrent kunde skåda tre svarthakade buskskvättor.
Nå´n halvtimma senare var det dags för brandkronad kungsfågel i parken bakom Falsterbo Kanalkiosk.
Inte undra på att några av oss däckade när vi kommit fram till Skanörs ljung. Trots rovfåglar i luften och komockor lite här och där var det gudomligt gott att lägga sej i det kortsnaggade gräset med ryggan som kudde och slumra in.
De med mera kraft passade på att ta en sväng till Ängsnäset och hänga in skärfläcka med årsungar.
Eftersom vi håller på traditionerna blev det som vanligt middag på Lotus House i Höllviken. Gott kineskäk och dessutom goda nyheter att krogens gamling var hemma i Hongkong och mådde utmärkt.
Söndag morgon bjöd på ymnigt regn och därmed också sovmorgon. Men väl packade och färdigstädade gav vi oss redan vid halvåttatiden iväg åt nordväst mot det så kallade sydskånska sjö- och backlandskapet.
Den ganska nyanlagda våtmarken vid Grönalund visade sig vara en pärla där vi i regnet kunde skåda såväl svarthalsad dopping som gråhakar med ungar och smådoppingar på bekvämt avstånd. Även för en EU-skeptiker känns det skönt att en del av pengarna går till schyssta naturvårdsprojekt härhemma!
Troligen har EU-medel också spridits i landskapet vid Börringe och Havgårdssjön. Som väntat var luften däröver full av såväl glador som vråkar, sparv- och duvhökar. Flera havsörnar liksom en kungsörn var också ute och luftade sig.
Men åter till den där pricken långt bort i skyn som när den kom närmare Näsbyholm artbestämdes till mindre skrikörn.
Väl hemma började Blomma och Peter detaljkolla de egna bilderna på fågeln och jämföra med tidigare obsar och bilder på Svalan. Och då visade det sig att det med största säkerhet istället var en 2K stäppörn som vi hade skådat. Och dessutom samma individ som siktats ett par dagar tidigare i Skåne och som också har varit på Bornholm, Öland och Värmland under året.
På Svalan finns för övrigt flera illustrativa och jämförande bilder på mindre skrikörn och stäppörn 10/9 och 13/9.
Det känns tryggt med så kunniga och entusiastiska exkursionskamrater.
I september 2014 drar vi söderut igen.
Lennart Broman
Ringmärkarmorgon
Duggregn och snålblåst var ju inte det vi ville ha på ringmärkarmorgonen idag,lördag. Jan-Erik ställde in sin märkning tidigt på morgonen. Det är ju inte bra att fåglarna ligger i näten och blir blöta. Ingemar Öjhage och jag satte oss och fikade i duggregnet vid 06.30 Magnus kom också. Efter lite övervägande beslutades att i alla fall sätta upp några nät ”för syns skull”om det nu skulle komma några som ville se ringmärkningen. Det kom 10 personer. Vi gick ut och kollade vad Magnus ev hade fått i näten. Det blev en mycket lyckad timme vid näten. Pedagogiskt så det bara stänker om det. En rörsångare och en kärrsångare fastnade samtidigt i näten likaså en lövsångare och en gransångare. En ingående jämförelse gjordes. De var ju ”lugna”fåglar mot blåmesen som alltid hittar nagelbanden att hacka på. Medan vi pratar om detta kommer Magnus med en blåmes som mycket riktigt hittade nagelbanden på honom.
Det blev ju bra till slut även om det kändes helt hopplöst på morgonen.
Nattskärre exkursionen
Vi var 9 personer som möttes i Torsvik på onsdagskvällen den 12 juni för att delta i Ådornas nattskärre exkursion i Granarp. Gunilla visade vägen till parkeringen vid järnvägsspåret och vidare till sommarstugan alldeles vid sjön. I den fina junikvällen hörde vi bl a rödhake, koltrast, gärdsmyg, trädpiplärka och grönfink innan de tystnade för natten. Taltrasten underhöll oss länge, och när skymningen föll kom storlommen fram på den spegelblanka sjön. Men någon nattskärra hörde vi inte och till slut gick vi långsamt och lyssnande tillbaka till bilarna. Och där, där fick vi lön för mödan. En, två, kanske tre hannar som på pricken lät som Erik Rosenberg skriver: ” ett vittljudande knarrande eller spinnande, i två tonarter gående e r r r r r r r r r r r r u r r r r r r r r e r r r r r r …….., som kan ljud a oavbrutet i minuter och med korta pauser fortsätta i timman.” En bil dök upp och ut steg P-E Svahn, på väg mot nattens ringmärkning. Vi fick en miniföreläsning om nattskärran på stående fot som gjorde vår upplevelse av nattskärrorna ännu trevligare. 20 revir har han identifierat och fem nattskärror hade han ringmärkts – dittills. En morkulla drog fram över oss, P-E drog vidare mot nattens ringmärkning och vi drog hem, mycket nöjda.
Margareta Andermo