Troligen ett feltryck att artikeln är skriven i juni borde varit skriven i juli 1930 som det står i 1:a stycket. Fyndet av trädgårdssångarens bo styrker bl a detta antagande.
”En liten sumphöna” borde med efterföljande mening ”ett visslande läte” tyda på att det var småfläckig sumphöna man såg. Enligt Fåglar i Sverige av Erik Rosenberg var lilla sumphönan (dvärgrallen) på den tiden namnet på våra dagars mindre sumphöna. Den senare är ju ännu inte anträffad i vårt verksamhetsområde.
Jan Blomqvist

Rocksjökärrets naturskyddsområde.
Från Mäster Gudmunds Gille årsbok 1931
Artikel av Bernhard Johansson juni 1930.

Våt dimma vilar ännu över vassarna i det skyddade området Vinterviken. Klockan är vid tretiden på morgonen, första veckan i juli. Ej en blomma , ej ett grässtrå är knäckt av människofot. Över det hela vilar till synes frid.
Redan vid tretiden hörs den lilla nattmusikkanten sävsångaren. Ett par sothöns kivas. En liten sumphöna kommer nickande och försvinner in i vassen. Ett visslande läte hörs.
En sävsparvshona har sitt bo med fem ägg som är mörkt grådaskiga med svarta snirklar och punkter. Utefter sjökanten fram mot ån står vassarna täta och orörda. Hanen sjunger oavbrutet sin visa. Vattenståndet är mycket högt i år. Framför oss lyfter en enkelbeckasinhona under virrigt skrikande och ställer sig på flaxande vingar nästan rakt över huvudet. En unge ligger tätt tryckt till marken. De tre andra äggen har blivet förstörda av vattenflödet.
Vi fortsätter ut över mossen. Framför oss lyfter en snäppa, troligen kärrsnäppa. Den är tämligen sällsynt i Jönköpingsbygden. Flera stycken sävsångare stämmer på olika håll upp sen morgonhymn. När vi kommer in i den täta vassen hör vi ett häftigt skrik från en rördrom. Ett par sådana har nämligen sedan våren 1931 varit bofasta i vassarna. Vi står och betrakta den säregna teckningen på fjädrarna, en sjaskig ockragul bottenfärg med mörka strimmor här och där. Vi ser också ett sävsångarbo på nedbrutna fjolårsstrån och fastbundet i tre stående vasstrån. Det innehåller fyra ägg. Ett är av dem är hälften kläckt med den mörka ungen mycket väl synlig. Vi ser några tuvor av blåsörten. På sina stänglar böjer sig de gula läppblommorna över vattnet. Doppingarna ger sig inte in i det trånga och bundna vattnet. Vi tar oss försiktigt ut i vasskanten. Kanske ett tiotal meter framför oss ligger en doppinghona med sina halvvuxna ungar. Fram på förmiddagen hör vi en trädgårdssångarhanne sjunga ivrigt från lövverket. Den hör till sällsyntheten att träffa honom härute denna årstiden. Fridlysningen och lugnet runt omkring är helt orsaken till hans närvaro. Efter något sökande i det tätvuxna porsriset finna vi en halv meters avstånd från marken hans bo. Trädgårdssångarna äro mycket vårdslös med att fästa sina bon. De är sämst i släkten.
Vi komma ut på en öppen och tuvig fläck av mossen och stanna till ett ögonblick och beundra den vackra naturen Där kommer vattenrallens hona med fem ungar simmande. Från mossen kommer en årtand farande. Vassen här är nu nästan ogenomtränglig. På en tuva vid våra fötter ligger ett bo av gräsand. Vi följer nu årkanten mot Rocksjön. En rörsångare kommer oss nära livligt sjungande. I vassen. Han har stagat sitt bo med ett grönt blad av vass.
Ett skatbo ligger endast en och en halv meter över vattnet, kringvuxet av vide och hög vass. Det är inte svårt att förstå vem som har rövat sävsångarnas ungar. Den nedgående solen förgyller för en liten stund fönstren i stora byggnaden på Henriksbo och sjön ligger spegelblank. Författaren har haft tillstånd från vederbörlig myndighet fått besöka området. Området är inte tillgängligt för allmänheten. Den som beträder området straffas enligt lag.

Jan Asp