Falsterbo

Plötsligt var den bara där. Den där lilla pricken riktigt långt bort i fjärran men ändå så stor att den indikerade nå’t tungt.

… sakta men säkert kom den närmare och efter ett tag kunde Blomma utbrista:

– Pass på! Skrikörn på G!

– Vilken?

– Mindre!

Men den mindre skrikörnen, som efter ett tag passerade rakt över våra huvuden (visserligen högt upp men ändå häftigt nära) där vi stod vid Näsbyholm, var bara den senaste av obsar som vi gjorde under klubbens traditionella Falsterboexkursion.

Resan inleddes på fredagskvällen med ivriga försök att artbestämma det fågelkadaver som låg invid minibussen på OnOff-parkeringen i Jönköping.

Det var troligen en kaja som med tanke på sitt tillstånd inte var kryssbar.

Med nio förväntansfulla skådare i bussen och dessutom proffschaffisen Peter vid ratten gick färden söderut galant. Mellanlandningen i Örkelljunga funkade fint och framåt 22.30-tiden kunde vi svänga in på EFS Höllviksstrand. Det blev lite småsnack och rådslag inför morgondagen i den ljumma sensommarkvällen innan vi slängde oss i kojerna. Eftersom vi skulle dra iväg redan halv sex nästa morgon gällde det att passa på att sova.

Lördagsmorgonen bjöd på vindstilla och en ganska lugn inledning.

Det var förvånansvärt tyst när vi vandrade utåt Nabben men storspoven välkomnade med sitt typiska läte. Och medan dimman lättade från golfbanan och det blev allt ljusare i gryningen kunde vi räkna in såväl flera vadare som änder, gäss, svanar, måsar och en par sömnig pilgrimsfalkar som mellan  loja frukostfödoförsök mest satt och speglade sej i lagunens vatten.

Åter till Kolabacken kunde vi i år, liksom förra året, framåt förmiddagen börja hänga in rovfåglar. Ormvråkar, bivråkar, fiskgjusar och naturligtvis både röda glador och en brun dito.

Men lite fika i magen ångade vi sen vidare mot Skanörs gamla soptipp där vi klockrent kunde skåda  tre svarthakade buskskvättor.

Nå´n halvtimma senare var det dags för brandkronad kungsfågel i parken bakom Falsterbo Kanalkiosk.  

Inte undra på att några av oss däckade när vi kommit fram till Skanörs ljung. Trots rovfåglar i luften och komockor lite här och där var det gudomligt gott att lägga sej i det kortsnaggade gräset med ryggan som kudde och slumra in.

De med mera kraft passade på att ta en sväng till Ängsnäset och hänga in skärfläcka med årsungar.

Eftersom vi håller på traditionerna blev det som vanligt middag på Lotus House i Höllviken. Gott kineskäk och dessutom goda nyheter att krogens gamling var hemma i Hongkong och mådde utmärkt.

Söndag morgon bjöd på ymnigt regn och därmed också sovmorgon. Men väl packade och färdigstädade gav vi oss redan vid halvåttatiden iväg åt nordväst mot det så kallade sydskånska sjö- och backlandskapet.

Den ganska nyanlagda våtmarken vid Grönalund visade sig vara en pärla där vi i regnet kunde skåda såväl svarthalsad dopping som gråhakar med ungar och smådoppingar på bekvämt avstånd. Även för en EU-skeptiker känns det skönt att en del av pengarna går till schyssta naturvårdsprojekt härhemma!

Troligen har EU-medel också spridits i landskapet vid Börringe och Havgårdssjön. Som väntat var luften däröver full av såväl glador som vråkar, sparv- och duvhökar. Flera havsörnar liksom en kungsörn var också ute och luftade sig.

Men åter till den där pricken långt bort i skyn som när den kom närmare Näsbyholm artbestämdes till mindre skrikörn.  

Väl hemma började Blomma och Peter detaljkolla de egna bilderna på fågeln och jämföra med tidigare obsar och bilder på Svalan. Och då visade det sig att det med största säkerhet istället var en 2K stäppörn som vi hade skådat. Och dessutom samma individ som siktats ett par dagar tidigare i Skåne och som också har varit på Bornholm, Öland och Värmland under året.

På Svalan finns för övrigt flera illustrativa och jämförande bilder på mindre skrikörn och stäppörn 10/9 och 13/9.

Det känns tryggt med så kunniga och entusiastiska exkursionskamrater.

I september 2014 drar vi söderut igen.

Lennart Broman

Vi var 9 personer som möttes i Torsvik på onsdagskvällen den 12 juni för att delta i Ådornas nattskärre exkursion i Granarp. Gunilla visade vägen till parkeringen vid järnvägsspåret och vidare till sommarstugan alldeles vid sjön. I den fina junikvällen hörde vi bl a rödhake, koltrast, gärdsmyg, trädpiplärka och grönfink innan de tystnade för natten. Taltrasten underhöll oss länge, och när skymningen föll kom storlommen fram på den spegelblanka sjön. Men någon nattskärra hörde vi inte och till slut gick vi långsamt och lyssnande tillbaka till bilarna. Och där, där fick vi lön för mödan. En, två, kanske tre hannar som på pricken lät som Erik Rosenberg skriver: ” ett vittljudande knarrande eller spinnande, i två tonarter gående e r r r r r r r r r r r r u r r r r r r r r e r r r r r r …….., som kan ljud a oavbrutet i minuter och med korta pauser fortsätta i timman.” En bil dök upp och ut steg P-E Svahn, på väg mot nattens ringmärkning. Vi fick en miniföreläsning om nattskärran på stående fot som gjorde vår upplevelse av nattskärrorna ännu trevligare. 20 revir har han identifierat och fem nattskärror hade han ringmärkts – dittills. En morkulla drog fram över oss, P-E drog vidare mot nattens ringmärkning och vi drog hem, mycket nöjda.
Margareta Andermo