I arla morgonstund samlades inte mindre än ett 15-tal nyfikna fågelskådare vid Åsa gård. Mycket trevligt att se ett stort intresse och att klubben fylls på med nya medlemmar, såväl gammal som ung dessutom. Vädret denna morgon stod oss bi, rätt så ljummet, lite småmulet och svaga vindar.
Vi startade fågelskådningen vid södra hörnet av gårdens trädgård. Här har man som närmsta granne flera starholkar, för årstiden övergivna, och lite längre bort en tornfalksholk (som varje år producerar ungar). September handlar förstås mycket om sträckskådning och vi kunde konstatera att det sträckte en del småfågel, framförallt guppade finkar förbi, både bo- (som sa jupp jupp) och bergfink (som bräkte tä-äähp). Här bjöds även på fina studier av ormvråkar i flertal, med sina varierande utseenden. En ljus ormvråk stack ut, en Börringevråk.
När morgonen blev en smula varmare började det dyka upp stenskvättor både här och där längs stängselraderna. Ett flertal gånger lyfte alla ringduvor och kajor, tydligt uppjagade av rovfågel och till slut fick vi också syn på en av dagens två duvhökar.
Efter en trevlig skådning och inmundigande av fika, begav vi oss av på en vandring ut över stubbåkrarna. En röd glada visade upp sig från sin allra bästa sida och skimrade i det fina medljuset, njutbart! Det var ganska gott om rastande fåglar på fälten och vi stötte upp många ängspiplärkor (men tyvärr ingen rödstrupig dito), en del hämplingar och även flera sånglärkor. Duvhök nr 2 dök upp och visade på svårigheten att skilja arten från sin mindre kusin, sparvhöken.
