VADEHAVET 29 AUG – 2 SEPT 2018

VADEHAVET 29 AUG – 2 SEPT 2018

 

 

29 augusti

Vi var13 personer som samlades på morgonen för att packa in oss i två minibussar och starta färden mot danska och tyska Vadehavet. På vägen söderut plockade vi upp ytterligare två deltagare, så totalt var vi 15 personer på den här resan.

Färden genom Danmark gick fort, och eftersom vi hade ett par timmar till godo innan det var dags att checka in på vandrarhemmet i Rudböl, valde vi att stanna till vid Ballums sluss för att spana efter den tatarfalk som varit mer eller mindre stationär i trakten de senaste veckorna. Någon tatarfalk fick vi inte se, men viken utanför slussen hade en ganska blottad botten, och därute kryllade det av vadare: strandskator, storspovar, myrspovar, kärrsnäppor… flockar med tusentals vadare!

Lagom till kvällningen checkade vi in på vandrarhemmet. Eftersom Rudböl ligger precis på dansk-tyska gränsen, kunde vi enkelt ta den fem minuter långa promenaden till tyska sidan (byn Rosencranz) för middag på tyska Gränskrogen.

30 augusti

Första morgonen inleddes med frukost på vandrarhemmet och därefter tog vi minibussarna till Margarethe Koog  /Rickelsbüller Koog, ett våtmarksområde precis på dansk-tyska gränsen. Det var ganska grått och blåsigt, regnet hängde i luften – men det var inte speciellt kallt. Vi placerade oss på skyddsvallen och spanade, främst på de vadarflockar som höll till utåt havet. En adult pilgrimsfalk betraktade världen från en stolpe på långt avstånd på danska sidan – och bäst som vi stod och slöskådade kom en juvenil pilgrimsfalk farande från norr, drog upp mängder av vadare i luften, riktade in sig på en rödbena och startade jakten. Rätt över våra huvuden! Rödbenan klarade sig nätt och jämt med blotta förskräckelsen, och vi fortsatte vårt spanande.

Nedanför skyddsvallen, på den tyska sidan, gick en kustsnäppa, några kärrsnäppor, småsnäppor och brushanar på lämpligt avstånd från oss. Några av deltagarna började gå mot det gömsle som finns vid sjön längs vägen mot vallen – men där det inte var särskilt mycket att se.

Vi tog vägen mot Höjer längs en av vallarna och svängde ner till Vidå sluss. På vägen dit var ett av fälten helt packat med ljungpipare som kurade i vinden. En regnskur fyllde luften, vinden friskade i och de flesta vadarna gick ganska långt ut.

Vi flyttade oss till Ballum Slus för att spana vidare efter tatarfalken. Den var inte på plats nu heller, men vi såg fantastiskt stora mängder med vadare – helt vitt av skärfläckor –   långt bort på stranden mot vägen ut till Römö. Vi åkte dit, gjorde stopp på de två parkeringsplatser som finns längs vägen och spanade. Nu var himlen blå men vinden var mycket stark, så vi tog skydd bakom bussarna. En ängshök drog runt längs gräsmarkerna nordost om första parkeringen, stora flockar av storspov och myrspov stod på leran söder om Römövägen. Vid den andra parkeringen, där vattnet är betydligt djupare, sågs i princip inte någonting.

Vi förflyttade oss till en liten by (jag vill inte skriva ut namnet på byn, eftersom jag inte vet vilken ”officiell status” lokalen har) en bit utanför Ribe och tillbringade resten av eftermiddagen-kvällen där med förhoppning att få se minervauggla. Byn är en av mycket få platser där denna ytterst sällsynta uggla häckar. Tyvärr blev det ingen uggla (trots att vi hårdbevakade ugglans holk), men ringduvor, turkduvor och någon enstaka brun kärrhök sågs. Vinden lugnade dessutom ner sig, solen kom fram och det var riktigt trivsamt i kvällssolen.

En sen middag i Ribe och ännu senare sovdags avslutade dagen.

31 augusti

Efter vandrarhemsfrukosten packade vi in oss och for in i den tyska delen av Vadehavet. Efter en stunds snirklande ppå småvägarna kom vi så småningom fram till utsiktspunkten över Hauke Haien Koog, längs vägen strax söder om Dagebüll. Här hade vi fina obsar på många vadare och de flesta andarterna. Ett par havsörnar drog förbi söderut och en och annan brun kärrhök förgyllde tillvaron. Vi stannade tills ett regnväder tvingade in oss i bussarna, och då valde vi att fortsätta söderut.

Efter några kilometer fick vi tvärstanna och spana in en flock på ca 100 skedstorkar som stod i ett vatten längs vägen.

Vi fortsatte söderut förbi Ockholm (ja, det känns som det fattas ett par bokstäver där) mot nästa område: Beltringharder Koog, med två ganska stora sjöar, en väg mellan dem, ett par gömslen att skåda och fotografera från och ett mat/fikaställe. Här var det sannerligen fågelfattigt, både längs havsstranden (utanför skyddsvallen) och i sjöarna. Vid det första gömslet sågs rödstjärt och blåhake, och en flock skedstorkar stod ute i vattnet men flög iväg efter en liten stund. Det hade tydligen också setts en flock silkeshägrar här någon dag tidigare, men vi såg inte röken av några.

Vi åkte snart tillbaka norrut, till nästa udde: Hamburger Hallig. Här fick vi betala extra för att få åka på vägen ut till udden. Där fanns ett välbesökt fik, en badplats och fåglar på långa avstånd – men ingenting som vi inte sett tidigare.

Eftersom vi hade passerat massor med vägarbeten och avstängda vägar när vi åkte söderut längs kusten, valde vi nu att åka lite längre bort från kusten på resan tillbaka till Danmark och vandrarhemmet. Vi stannade till för lite shopping i gränsbutiken ”Calle” på tyska sidan, och åt sedan middag på tyska Gasthauset i Rosencranz.

 

1 september

Den här morgonen gick vi upp tidigare, för att kunna stå nere vid havet när tidvattnet stiger och vadarna flyger in mot stranden. Det var en skön, ganska ljummen, stilla och lite dimmig morgon. Vattnet stod redan ganska högt när vi kom ner till stranden utanför Vidå Slus, men det var en hel del rörelse på flockar av kärrsnäppor, myrspovar, strandskator med mera. Ett par havsörnar drog förbi och oroliga vadare, måsar, änder och gäss tog till vingarna och lyfte i kaos. Vi njöt också av fina observationer på ägretthägrar och skedstorkar.

Framåt 8-tiden hade solen kommit en bit upp på himlen och vi drog oss till boendet för vandrarhemsfrukosten.  Planen för dagen var att åka ut till Römö via ett stopp för att försöka se tatarfalken (som var rapporterad från Ballum Slus dagen innan, när vi var i Tyskland). Vi ställde upp oss och spanade ut över området – och konstaterade då att trafiken på vägen ut till Römö var i stort sett stillastående. Vi var inte särskilt sugna på att ställa oss i samma köer, så vi stod kvar vid Slussen och väntade på falken. Några överraskningar bjöds vi på: småfläckig sumphöna som rusade fram längs vasskanten, ett par blåhakar, lockande skäggmesar och sävsångare. Dessutom intensivspaning mot rovfåglar, som resulterade i bland annat pilgrimsfalk och stenfalk. Men ingen tatarfalk.

Under tiden fixade Lone fram en lämplig lokal för kvällens begivenhet: ”Sort Sol”, dvs jättelika starflockar som ska övernatta i vassar och som förmörkar himlen. När kvällen närmade sig, tog vi middag i staden Tönder och for slutligen till Möllehus på tyska gränsen vid Aventoft, nära Tönder. Där placerade vi oss, tillsammans med ganska många andra starspanare, på en vall med utsikt över våtområdets vassar. Alltefter kvällen kom, anlände också stararna i flock efter flock och blev till slut kanske 100 000 stycken? Det häftigaste fenomenet, ”murmuration”, uppstår när hela flocken är på vingarna och undviker att decimeras av hök eller falk. Nu kom det inte någon rovfågel som skrämde stararna – ett par bruna kärrhökar flög över, men var väl inte så skräckinjagande – men även utan murmuration är stora täta starflockar verkligt imponerande! När det mörknat, åkte vi tillbaka till vandrarhemmet för sista natten.

2 september

Tidig rumsstädning, inpackning i bussarna och sista vandrarhemsfrukosten. En av bussarna stannade till och såg utställningen i Vadehavscentret vid Vester Vedsted – och på väg dit också ”vägen” (som bara kan köras vid lågvatten) ut till Mandö. Den andra bussen körde direkt till Sverige och stannade till en stund på Falsterbo Bird Show. När vi så småningom kom tillbaka till Jönköping, kunde vi se tillbaka på fem dagar av trevlig samvaro, bra skådande och många härliga fågelupplevelser, med närmast ofattbara mängder av kärrsnäppor, skärfläckor, gravänder, myrspovar, ljungpipare… med mera. Totalt lyckades vi se hela 116 arter under resan. Det pratades i bussarna hem att det nog också blir fler Vadehavsbesök från olika Jönköpingsbor i framtiden – och det får väl också ses som ett bra betyg för resan!

 

Förklaring till siffrorna på Vadehavskartan:

  1. Rudböl / Rosencranz
  2. Margarethe Koog / Rickelsbüller Kog
  3. Vidå Slus
  4. Ballum Slus
  5. Römö
  6. Hauke Haien Koog
  7. Beltringharder Koog och Hamburger Hallig
  8. Möllehus
  9. Vadehavscentret

 

Biätare

Stor flock med fåglar

Hauke-Haiken-Koog

Ljungpipare på fält

Moln av starar

Rödbenor-kustsnäppa-kärrsnäppa

Skedstorkar-vid-Vidåslus

Sven är i DK Karin i Tyskland

Vadarflockar Römövägen

Vadarspaning

Vi väntar på starar

Vadehavskarta

 

4 comments to VADEHAVET 29 AUG – 2 SEPT 2018

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>